Äntligen. Denna bok hade jag behövt våren 2008. Vad den hade besparat mig mycket. Jag var ganska vilsen ung man vid tiden och vad den hade hjälpt mig att få struktur på saker och ting. En praktisk guide med alla aspekter – från ekonomi till hur man faktiskt klarar det där med tidspassning och att bygga goda matvanor. Jag skulle verkligen rekommendera att titta på NPF kokboken istället då den är skriven av dietister.
Betyget blir 3/5
Breven till Maria 1891-1964 – Bo Bergman
I Urval av Per Wästberg
Svenska Akademien, distribution Norstedts
Bo Bergman var en svensk poet som kanske inte nämns så ofta idag gällande första halvan av 1900-talet och hamnar ofta i skuggan av till exempel Hjalmar Söderberg. Hans mest kända dikt är marionetterna och var tonsatt av dåtidens stora svenska kompositörer.Själv upptäckte jag Bos diktning genom ett nothäfte köpt på antikvariat med dikter tonsatta av Wilhelm Stenhammar.
Detta är hans brevväxling med närmaste vännen och kyrkoherdedottern Maria Almqvist. En mycket djup vänskap som pågick ända från 1880-talet fram till bådas bortgång på 1960-talet. Jag finner detta befriande som hela mitt liv haft vänner av motsatt kön.
En känslig och nära skildring
Vi ska få höra Bo Bergmans kväll i Klara, sjungen av operastjärnan Ingvar Wixell.
LÅT: KVÄLL I KLARA – INGVAR WIXELL
Portionen under tian Stora kokboken om billig mat – Hanna Olvenmark
Vi recenserade ju mellanmålskokboken de gjorde. Nu kommer de med en kokbok med färdiga veckomenyer likt Gunde Svan och Gert Klötzkes I nya spår. Jag tycker dock formateringen av denna bok gör den onödigt svåranvänd med ingredienslistan till höger. Känns inte helt genomtänkt och att det är en ologisk sidnumrering som i något fall jag tittat på inte stämmer.
Vi testlagade en nudelsallad och en potatis, blomkål och kikärtsplåt. Min enda kritik är just rörande plåträtten. Det blir alldeles för mycket rökt paprikapulver
Darkwave/Goth från Punksvall. Jag hör tongångar från The Editors och Cortex. Sångaren låter Freddie Wadling i Blue for two eller Till Lindeman i Rammstein.
LÅT: THE SIRENS YELL – BAARHUS
Veckans spaning: Inte bra i grupp – Veronica Maggio
Ni som lyssnar vet att jag var med i Frågan är fri. Nu har Veronica Maggio skrivit en låt om vad vi tror är hennes upplevelse av att vara med i programmet. Jag tycker det här låter Peaches.
Love – The Flower Kings
InsideOut Music/Sony
The Flower Kings är nog ett av de mest kända banden från Uppsala utomlands i alla fall. Här kommer de med sitt sjuttonde studioalbum sedan 1994. Vi är inne i facket progressive rock och det som kallades för neoprogg. Ett band som aldrig tappat ångan, det är faktiskt imponerande att släppa fem album varav tre är dubbelalbum på sex år. Till skillnad från många andra så är det som att inspirationen aldrig sinar.
Det som fångat mig med detta band är den positiva upplyftande känslan. Jag tror det behövs i den här tiden. För att orka med, likt årets melodifestivalvinnare Kajs låt om att bada bastu så behövs det positiva för att se något annat än dårskapens monotoni som pågår för fullt när detta skrivs med Putin i ena änden och Trumpgubben i andra.
Mycket annan progg idag är extremt ekvilibristisk och handlar om att “titta hur duktig jag är på mitt instrument som kan byta taktart 6 gånger på 32 takter”. Flower kings däremot har ett enormt starkt melodiskt fokus och mycket ligger i skillnaden i sångregister mellan Roine, Hasse och Michael. Det är som i ABBA eller Queen där registerskillnaden i sångrösterna skapar ett lim i ljudbilden.
Folk brukar klaga på att det inte finns något längre sammanhållet stycke a la Stardust We are. Jag håller inte med – jag tycker det är svårt att få ett stycke på 30 min musikaliskt intressant nog. Ett bra exempel på detta var Neal Morse and the Resonance “No hill for a climber” där den första halvtimmeslåten var kanon medan den andra 30 min biten kändes lite meh. Men det är ju min subjektiva uppfattning.
Måste också nämna omslaget. Tycker det finns en väldigt vacker symbolik i det med gallret som öppnas.
Ett positivt och upplyftande album trots allt som jag lyssnat på mycket när jag suttit och spelat.
Betyget blir ⅘
In English
Love – The Flower Kings
InsideOut Music/Sony
The flower kings is probably one of the most recognized bands from Uppsala abroad. Here they are with their 17th studio album since 1994. We are in the genre of progressive rock and what in the 1990s was called Neoprog. A band that never lost the creative pace. It is really impressive to release five albums out of which three are double albums in just a time span of six years. Many artists loose their pace over time but not The Flower Kings.
What caught me with this band is the uplifting positivity. I think it is needed in this time to survive, like Sweden’s contribution to Eurovision 2025 Kajs song on having time in the sauna. Positivity is needed to survive the foolish monotony with Trump on one end and Trump on the other.
Other bands in this genre are suffering from the “look at how good i am on my instrument that can change time signature six times in 32 bars” syndrome. This band is not part of that at all as the focus lies on the melodies.The secret lies in the different vocal ranges between Michael, Roine and Hasse Fröberg. It is like in ABBA or Queen where the different ranges creates a glue in the sound.
Others have also frequently complained on the lack of an epic like “Stardust we are”. I disagree with this – I seldom find it very interesting with a 30 minute piece of music. A good example of this was Neal Morse and The resonance “No hill for a Climber” where the first epic was an absolute masterpiece while the second one felt more like a filler. But it is only my subjective opinion.
I must also mention this cover with its powerful symbolism with the opening prison bars.
Positive and uplifting. Listened mostly to this while gaming.
4 out of 5 is my opinion.
Vita skelett och Vita pärlor – Jonathan Johansson
För er som följt oss länge vet att jag är en sucker för Jonathans electronicadoftande pop. Det jag frågar mig är om skivbolaget fått fnatt? först epn vita skelett och en vecka senare detta album. Annars är låtarna starka som vanligt. Jag hör klubb ala plastikman men också indiepop.
Betyget blir 3,5 / 5
LÅT: SPARTAS SVARTA HJÄRTA – JONATHAN JOHANSSON
Bowerbirds and Blue Things – Jetstream Pony
Jetstream Pony är ett engelskt drömmigt indiepopband. Jetstream Pony är ett Brighton/Croydon baserat band som själva beskriver sig som skramlig punk/indiepop. Här är deras andra album. Musikaliskt låter det som en korsning mellan Yumi Zouma och The Jesus and Mary Chain, ganska shoegazigt med andra ord. Jag tycker styrkan ligger i de starka melodierna och äntligen en trummis som vågar spela mer avancerade fills. De har också roliga låttitlar som “Frustration causes accident” och “Bad common earth connection”-
Betyget blir ⅘
This review in English
Bowerbirds and Blue Things – Jetstream Pony
Jetstream Pony is a british dreamy indiepop band from Brighton and Croydon. They describe themselves as schrammel indie/punk. Here is their second album.
References i hear in this are a crossover between Yumi Zouma and The Jesus and Mary Chain, quite shoegazey in other words. The strength lies in the strong melodies, Beth Arzys voice and the drummers fill ins. The song titles are also quite funny like Frustration can cause accidents and Bad common earth connection.
A four out of five is my opinion
In C Min – Goran Kajfes och Andreas Tilliander
Två bra artister gör ännu bättre saker tillsammans och ÄNTLIGEN! är ord som dyker upp för mig kring detta släpp. Enligt säkra källor har de pratat om att göra skiva ihop i över 20 års tid och nu blev det av och även jag var på dem om detta när de spelade på konstmuseet för ett antal år sedan. Ambient när den är som bäst helt enkelt. Utgivet på en av mina favoritbolag för experimentell elektronisk musik – malmöbaserade Kontramusik. Trumpet och ambient i en skön blandning.
Betyget blir 5/5
LÅT: MONTES CAUCASUS – GORAN KAJFES OCH ANDREAS TILLIANDER
Chopstick Stories – Karin Lei
Karin växte upp på föräldrarnas kinakrog på flera olika platser i Sverige. Här presenteras en blandning av Streetfood och annat. En bok som förenklar det kinesiska köket till vardagsmat. Enkelt snabb och smidig matlagning utan krångel.
Betyget blir 3/5
Staden och dess ovissa mur – Haruki Murakami
För er lyssnare som känner mig vet ni att jag är ett Murakamifan. Allt började med filmatiseringen av Norwegian Wood. Här är hans senaste roman.
Som alltid är hans romaner fulla av övergivna män. Den ensamme mannen har blivit hans signum. Men också kärleken till böcker och bibliotek.
Världen som vi ser den är inte allt vi ser. Något som verkligen är tydligt i den här romanvärlden. Murakami är en mästare på att implementera dubbeltydigheter.
Den ovissa muren är en intressant metafor. Är den för att stänga ute eller att värna? Det är frågor som jag anser är intressanta att reflektera kring i tider som dessa.
Betyget blir ⅘
LÅT: (-) – SANCTUM
Maten. Familjen. Livet – Zeina Mourtada
Zeina är en svensk matinfluencer och som kommit med ett antal kokböcker. Denna bok är hennes livsberättelse med maten som röd tråd, från Libanon via Sierra Leone till Sverige. Recepten känns fullständigt självklara i sin utformning. Fotot är som alltid hos Zeina varmt och inbjudande.
Veckans Raket: The Relativity of wrong – Jetstream pony
Jetstream Pony är ett Brighton/Croydon baserat band som själva beskriver sig som skramlig punk/indiepop. Här kommer tredje singeln från albumet Bowerbirds and Blue Things. Skön drömmig indiepop.
LÅT: THE RELATIVITY OF WRONG – JETSTREAM PONY
Eva-Lisas monument – Sam Hultin
En historia om en svensk transpionjär. Sam stötte jag ihop med 2010 då hen tog examen från Konstfack samtidigt som bland annat videokonstnären Roxy Farhat vara installation Middle class paradise vände upp och ner på min världsbild.
En bok om utanförskap i Sverige i att vara ett annat kön i skallen än det man fötts i. Sam skriver brinnade och passionerat om folkhemmets prime time. Men också mitt i det Sverige där HasseåTage är som mest i ropet. Att se detta Sverige genom de queera glasögonen tror jag är nyttigt. Ett annat raster. Jag kom att tänka på Gunilla Thorgrens Grupp 8 och jag. Dessa böcker är något av samma andas barn som jag ser det. Till och med Marias Enmansorkester finns med där vilket sätter tidsandan och framåt i Sverige. Men också interna stridigheter om makt.
Betyget blir 4/5
Fröken Ceders hemlighet – Mats-Eric Nilsson
Mats-Eric är en grävande journalist och kanske mest känd för sina böcker om matfusk, vi recenserade Saltad nota när den kom. Nu en bok om den enda dömda kvinnliga spionen i fredstid. Den här boken hade inte kunnat skrivits förräns nu då SÄPOakterna kring Enbomaffären äntligen avhemligats.
Det är ett Stockholm mitt under brinnande världskrig. Jag äger en fotobok, Stockholm bakom fasaden från 1949 vars svartvita bilder av K.W Gullers känns som en perfekt illustration till denna bok i det trångbodda och hårt tuberkulos drabbade Stockholm.
För nån som jag som har ett intresse för spioner så är denna bok mer inifrån. De flesta dokumentärer jag hört har inte personens egna röst vilket framkommer i den här boken. Jag frågar mig ofta om motivet bakom.
Att skriva om något med så många olika turer är svårt men akribin håller. Det märks att detta inte är Mats-Erics första bok. Välformulerat och lättläst.
Betyget blir 4/5
Socker sucker – Frida Bräcke och Bedros Kabranian
En djupdykning i bagerivärldens fine dining. Allt ifrån croissant och tartlettdegar till skumfyllda hallonkupoler som såg att att komma från Michelinkrogar ala Noma eller Frantzen.
Estetiken är mycket nedskalad och enkel. det enda som stör mig är att det finns ett framåt snedstreck framför varje steg något som till följd av avståndet mellan bokstäverna gör momenten onödigt svårlästa. Jag tror inte ens jag äger tillräckligt mycket redskap för att göra vissa recept i den här boken.
Det är dock häftigt med säsongstänket. Det tycker jag är det som lyfter det hela.
Betyget blir 3,5/5
Sommaren är min – Astrid Lindgrens sommar kokbok – Recept av Fredrik Eriksson
En riktigt härlig kokbok som blandar texter av Astrid Lindgren med recept på rätter som äts. Rejäl husmanskost för härliga sommardagar. Mat och litteratur är alltid intressant i kombination och man måste ju äta. Framförallt Astrids författarskap har mycket starka beskrivningar av måltider. Jag blir lika sugen på ostkaka varje gång jag läst Emil i Lönneberga och husförhöret. Katekesen har sin tid och ostkaka sin tid.
Hela Astrids matvärld i sommartid. Fisken från saltkråkan och Melkers Salt efter behag. Ett bevis för hur tidslös hennes berättarvärldar är.
Betyget blir ⅘
Veckans Obskyra: Svindlande höjder eller Jakten på den försvunna skatten – Py Bäckman och Raj Montana Band
Py Bäckman är kanske mest känd som låtskrivare av Stad i Ljus och Koppången. Hon var dock soloartist från början. Raj montana band var det kompband hon delade med dåvarande sambon och Malmöartisten Dan Hylander som var mest känd för Farväl till Katalonien.
Pelle Alsing lirade senare med Roxette liksom Clarence Öfwerman.
Tove Naess, körar under turnén för Om änglar och sjakaler (Dan) och Kvinna från Tellus (Py)
Anne-Lie Rydé, körar under turnén för Kvinna från Tellus (Py)
Mats Ronander producerade skivan Kvinna från Tellus som denna låt kommer ifrån.
Dessutom med Denise Grünsteins underbara fotografi på omslaget som också gjorde omslaget till Susanne Alfvengrens debutalbum “Magneter”. Omslaget gjordes av styleforeveryMood som också gjorde många av skivorna med Ratata och Lustans Lakejer.
Veckans Retro: Bobbysocks – La det swinge
40 år sen La det swinge vann Eurovision.
Superhit och eurovisionvinnare! Elisabeth Andreasson och Hanne Kroghs band från Eurovision 1985. Denna låt ska undertecknad ha älskat i 4-5 årsåldern vilket är lätt begripligt. Saxofonriffet är det som enligt mig är halva låten kombinerat med den tajta sången. Musiken skrevs av Rolf Lövland, mannen som också gav oss Nocturne med Secret Garden och You raised me up.
Denna skiva gavs t.o.m ut i Japan och Sovjet.
Ges man ut på Melodiya får man ju anses vara riktigt harmlös.
Jag gick till läggen och där slog Expressen upp vad SkaraBert tjänade på Bobbysocks. Det gick inte särskilt bra med LP försäljningen i Sverige och enligt Skarabert beror det på att de inte sjöng på svenska. En annan rolig bildtext ur läggen var “Nu spolar Göteborgs TV Bobbysocks. Elisabeth Andreasson och Hanne Krogh får inte vara med i Avenyn upp och Ner på midsommardagen – Då blir det för mycket Bobbysocks i TV” – tänk om vi resonerade så anno 2025, då skulle vi inte få så mycket Wahlgren-Ingrosso i TV.
Skivans utgivning är en minst sagt intressant historia med olika distribution på direkt konkurrerande bolag.
Abrahams Kitchen är en kokbok om Israelisk och Palestinsk matkultur region för region, lite som den kokbok min svärmor har över brittisk mat. Men det är inte bara en berättelse om mat utan om den kulturella smältdegel som landet är, som exempel kan vi ta en sashimi med grapefrukt.
Matfotot i denna bok är otroligt härligt och färgstarkt. Ett exempel är en bild från en kryddhandlare på marknaden som ser lite ut som hur man köpte godis i kiosk förr. En färgrik matkultur med allt ifrån fisk.
Välgjort och snyggt, kan lika gärna ligga som coffeetablebok.
Betyg 4/5
Medan kriget pågår finns ingen försoning – Anna-Lena Laurén
En artikel samling med texter kring Ryssland och Ukraina. Om den spända relationen dels i det nuvarande kriget men också Lauréns egna släkthistoria kring vinterkriget och likheterna mellan dessa. Hur vinden i Sankt Petersburg bara blir än tydligare och att få lämna sina barn och hund hos ens föräldrar då man inte kan garantera säkerheten för sitt barn.
Ryssland inifrån och hur människor mår fruktansvärt dåligt. Det går inte att värja sig mot denna inblick i hur ett lands befolkning drabbas av stadschefens galenskap. När jag läser detta hör jag dessa rader ur Iiris Viljanens brevväxlingar
“Kommer du till våren, kommer du då hem. Tillbaka till landetdär du blev till för länge sen. Gå av vid tågstationendär väntar pappa änoch björkarna i vindensom du så väl känner igen”
Brevväxlingar – Iiris Viljanen
Det är så svårt att summera tankarna då det väcker så mycket känslor. Känslan av att även som journalist känna sig hotad och till sist utvisad för en krönika om Sergei Lavrov daterad i april 2023. Den ökända ryska byråkratin som jag läst om i missionärs skildringar från det tidiga 1990-talet.
Anna-Lena skildrar även de inre spänningarna. Hur det till och med går så långt att det måste förbjudas att diskuteras politik i en av chattgrupperna hon är med i.
En gripande berättelse.
Betyget blir 4/5
Rice and Shine – Tove Nilsson
Rice and Shine är en kokbok från samma förlag som gav ut Potato Total. Här en kokbok om ris. Det är alltid intressant med den här typen av kokbok då det blir ett annat fokus än den typiska. I boken finns ett tydligt matsvinnstänk i att efter risotto kommer recept på arancini.
Toves recept är enkla att följa. Jag provlagade hennes risotto al limone och den kommer definitivt göras flera gåbger. Fär att nämna något annat, receptet på paella. Äntligen ett recept som är enkelt och prisvärt.
Min enda kritik är typsnittet boken är satt i. Bokstäverna är aningens för tunna så det blir svårt att läsa i normalt ljus.
Betyget blir 3,5/5
Alla ska äta – Elina Pahnke
En bok om hunger och svälten i världen. Den tar nästan ett moralfilosofiskt perspektiv på detta. I höghastighetssamhället där jag ser fler och fler leva på proteinshake och bars. Men också hur fler och fler får gå hungriga till följd av de ökade matpriserna. Då tillhör jag ändå en av de grupper som drabbats hårdast genom att inkomsterna inte ökat i takt med inflationen.
Det är inte utan att en textrad ur Jonathan Johanssons Dröm en dröm (Gullvik vs Hermodsdal) dyker upp i huvudet
“Ett villabarn, vet ingenting om riktigt våld, om riktig hunger”.
En sanning i ett av kapitlen där Elina besökt en matutdelning i Malmö. Parallellen till hungerkravallerna som skildrades i tältprojeket är slående. Där superhypade HelloFresh (det finns naturligtvis andra matkassetjänster) gör att människor går sönder i kropparna i Findus gamla fabriker. Eller Malmös kampanj för att minska gängkriminalitet som analyserats i kriminologen Leandro Schclarek Mulinaris artikel “”Ni är inte välkomna i vårt fina Malmö”: Premisser för samhällsgemenskap i kamp mot organiserad brottslighet”. Rasperspektivet på hungerfrågan är intressant och hon drar sig inte för det.
Det är en obehaglig men nyttig verklighet att möta. Den skam vi som inte har råd att handla etiskt utsätt för, när detta skrivs pågår en massbojkott mot de stora kedjorna. Gripande och aktuellt.
Betyget blir ⅘
Skilda världar
Musikpuben, Teater Blanca
Indiepop från Uppsala helt i stil med Yumi Zouma och The Mary Onettes/Det vackra livet. Starka melodier och drömska gitarrriff med sköra vokaler. Gitarristerna Erik och I lian är sällsynt samspelta. Vi spelade ju deras singel Blå mitella i program 53.
Konserten är indelad i två set. Det första inleds med en version av Mauro Scoccos Jag saknar oss och även en försvenskning av Velvet Undergrounds I’ll be your mirror. Jag får mina favoritlåtar, Blå mitella och Fas II mot slutet.
Bra energi, men det märks att musikstilen är ny för publiken.
Dick Harrison måste vara en av Sveriges mest produktiva professorer. Att kasta sig mellan akademi, populärvetenskap eller som här historisk kriminalroman – inget känns främmande oavsett genre. Harrisons stilistiska förmåga är det inget tvivel om, det drivs av en perfektionism och samtidigt ett ordval som får texten att vara extremt lättläst.
Detta är Thierry av Lieges sjätte fall och vii kastas direkt in i en miljö som för mig är extremt välbekant – Visby på 1400-talet. Jag tycker det är spännande med kombinationen förreformatirisk tid och kriminalromann
Miljön var för mig hemmaplan i fyra och ett halvt års tid. Mellan alla kyrkorna och konventen som omnämns ser jag allt tydligt och klart framför mig. Jag känner riktigt kylan i kroppen, den tunga och fuktiga som skär genom märg och ben. Allt fångas i författarens ord likt de i Tomas Boströms Spår i S:t Mikaelsgränd. Samtidigt som Visby är under belägring.
Världen skälver som Thierry känner den och vi får vara med på vägen.
Betyget blir ⅘
Det var mörkt i mitt huvud men aldrig i mitt hjärta – Lukas Moodysson
Lukas är mer känd som att ligga bakom filmer som Tillsammans och Fucking Åmål. Men innan filmen kom in var han poet med rötterna i Malmö. Han debuterade mitt födelseår som poet och har haft det som parallellt spår med filmmakandet hela tiden. Här finns också hommagen till den allt för tidigt bortgångne Malmöförfattaren och vännern Kristian Lundberg som skrev Yarden.
Jag är ett stort fan av hans filmkonst och dikterna är precis lika djupa som filmerna. Det finns en dikt som sticker ut för mig och det är anteckningar Facebook m.m Livets paradoxer. Den påminner om Sonja Åkessons dikt Några goda recept, den liksom perkussiva kvaliteten i en stream of thought.
Moodyson känns som en underdog i poesisammanhang.
Betyget blir 3,5/5
Passage för simsvaga fiskar – Jonas Modig
Detta var sannerligen en poesiupplevelse. Jonas är en ny bekantskap för mig, men en trevlig sådan. Det var länge sedan jag blev tårögd av en diktsamling men det är så vackert.
Som dikter är detta det underbara, att färdas under ytan – likt det ljud landskap jag gjorde åt Camilla Läckberg, Krabbdans i Fjällbacka. Inte fullt så stream of thought som Moodysson.
Men det är någon där i dikterna. Ett solglitter på en vattenyta – likt dikter av Setterlind eller Tranströmer.
Vackert, djupt och eftertänksamt
Betyget blir 4/5
Älskade knöl – Hannu Sarenström
Ännu en bok om potatis – fast denna gång kanske mer ett odlar perspektiv – men också kulturhistoriskt med berättelser om hur den berömda potatisbacken i Ammarnäs kom till och hungerkravavaller till odling.
Jag är mycket road av sensorik och textur och i den här boken beskrivs både smak och textur utförligt.
Betyget blir 3/5
Tro – Silvana Imam
Silvana revolutionerade hiphop för mig. Det är hiphop utan vapen och feta guldkedjor. Jag blev otroligt golvad av hennes debutalbum Rekviem från 2013. Det var en helt annat sound som är betydligt mer basdrivet med feministiskt medvetna texter. Detta gör henne mer intressant än många snubbar.
Jag måste gå in på låten After party. Det är första gången någon skildrar känslan av 05:00 på en efterfest. Den andra artist jag vet som skildrat det är electronicadrottningen Sophie Rimhedens efterfest.
Detta album är väldigt klubbigt och låter som Ben Klocks techno i basen vilket blir en extremt snygg kontrast till Silvanas ljusa stämma.
Betyget blir ⅘
Ett bord för två – Amor Towles
En novellsamling. Sex stycken närmre bestämt, varav fem i New York och en i Los Angeles. En stark berättarröst som är nästan fotografisk i sin blick. Jag är inte förvånad över att Amor skrivit böcker som är bestsellers i New York Times.
Amors sätt att berätta är rappt men detaljerat och det är lite den känslan av New York som förmedlades i Ensam hemma 2, just det storögda barnets blick på den – som i Kajsa Grytts Min pojke och Manhattan.
Restaurangerna och barerna – gatulivet, lukterna, ljuden är så närvarande i texten. Inte märkligt alls med författarens bakgrund som finanshaj på investment bank.
Novellsamling till trots så hör berättelserna ihop. Det skulle inte gå att trycka dem var och en för sig.
Jenny är litteraturkritiker och inte minst lagledare i kontrapunkt. Detta är hennes debutroman. Inledningen får mig att associera till Tomas Andersson-Wijs, De gröna vagnarna eller Tommie Sewóns Elisabeth Weiss, 3 tr. Det är ett skört men gråmulet Stockholm som porträtteras. ViMänniskans livsrum genom vardagens lins.Men vad gör man när barndomens lekkamrat plötsligt dör? Där är huvudpersonen i denna bok.
Texten har ett momentum framåt. Jenny har en förmåga att fånga läsaren genom jagperspektivet. Ögonblicken som formar huvudpersonens vuxenblivande. Jag är dock inte odelat positiv, för mig fattas det sensoriska. I vissa böcker kan man nämligen förnimma dofter eller intryck. Det finns bitvis, men inte lika mycket som jag skulle kunna önska mer av i denna. Kan nog också bero på att jag är man och därmed aldrig sminkat mig mer än i sceniska sammanhang.
Betyget blir 3,5/5
Stramer – Mikolaj Lozinski
En berättelse om ett familjenamn som i princip utplånades med andra världskriget. En judisk familjeroman, likt Nobelpristagaren Isaac Bashevis-Singers böcker. Från början av 1800-talet fram till förintelsen i Polen och då staden Tarnow i närheten av Krakow.
Den här boken sög verkligen tag i mig. Mikolajs sätt att skriva känns oforcerat och naturligt i David Szybaks underbara översättning och språkbehandling har en otrolig fingertoppskänsla. Litterärt får textens rytm mig att tänka på Vikram Seths diktcykel The Golden gate från 1986.
Det är naturligt och det skulle inte förvåna mig om Stramer blir radioteater då berättelsen har en så otroligt stark inre talröst. Boken liksom läser upp sig för mig.
Det var länge sedan jag läste en så stark berättelse. Tvåhundra sidor på 3 h läsning är inte dåligt jobbat för att vara mig.
Betyget blir 4/5
LÅT: WARSZAWA – DAVID BOWIE
Attraktivt område – Freddot Carlsson Andersson
En bok om där livet skaver. Om platser man kanske inte alltid hör hemma socialt. Freddot är annars kanske mest känd som illustratör med många affischer gjorda för Teater Moment.
För någon som mig som ändå flög som en jojo och tillsist nästan helt på rutin mellan Arlanda – Heathrow under några år är scenerna bekanta . Myllret på Elizabeth line och förväntan.
Samtidigt hipster männens resa från hyresrätt i betongens.Bredäng till bostadsrätt på Lilla Essingen som besjöngs av Enköpingssonen Totte Wallin. Jag kan se brottningen däremellan – som två poler på ett batteri.
Jag kämpar dock med att det stundtals byts lite väl snabbt. Att hjärnan inte hinner med i kasten mellan då och nutid. Men det är marginaldetaljer i denna berättelse.
Betyget blir 3/5
Gröt – Hedvig Billengren Lindenbaum
En intressant bok om gröt, både som frukost, kolhydrat källa till lunch och som efterrätt. Om man tänker efter så har ju människan ätit gröt i alltid. Om det dög åt de som var på Nobelfesten och åt Jessie Sommarströms gröt så kan vi väl äta mer spannmål?
Jag har sedan tonåren aldrig varit någon sockerkille till frukost. Morotskakainspirerad topping på frukostgröten tar mig emot. Däremot som mellanmål.
Matfotografiet känns lite för plottrigt för min hjärna.
Kulturspanaren gästades av Artisten MOG som gjort ljudkonstverket Weather The Storm som beställdes av Climes (Uppsala universitets center för klimatforskning.
Ett mycket spännande samtal om algoritmisk komposition, katters reaktioner på ljud och inte minst Ryoji Ikedas Datamatics.
Tack till VikarieMartin för den spinnande katten och för tekniken
Tack till Kulturfrågan kontrapunkt för tipset om denna danska författare. Solvejs om uträkning av omfång är tematiskt en variant av den kända filmen måndag hela veckan fast här är det en dag i november som upprepar sig. Jag har inte läst de tidigare delarna mer än det lilla utdrag som Stina Ekblad läste i programmet. Detta är femte delen i sviten. Dessutom saknar boken traditionell kapitelindelning utan varje dag i boken har en hashtag följt av ett fyrsiffrigt nummer.
Jag charmas verkligen av miljöbeskrivningarna som nästan känns lite som de i Haruki Murakamis böcker fast i Europa eller Christopher Priests Inverterad värld.
Det ligger något djupt filosofiskt i detta. Uträkning av vilket Omfång? Är det tid, omkrets, area eller vad. Det finns mycket tänkvärt i denna bok, framförallt i resonemangen kring Darwin och Survival of the fittest.
Texten även inbyggd rörelse. Det finns ett momentum i texten som är unikt. Långa bilresor under samma dag. Utan att ha läst något annat av henne så är jag golvad. Det är svårt att hitta ord för vad som upplevs.
Betyget blir 4/5
Den enda rätta läran – Christian Dahlström
En kritik av psykoanalysens roll inom rättspsykiatrin och då framförallt Thomas Quick. Själv har jag ett minst sagt komplicerat förhållande till rättspsykiatri efter branden på SSS 2003.
Christian skriver som i tidigare böcker extremt välresearchat. Hur psykoanalysen tog över rättspsykiatrin i Sverige. Just läran om bortträngda minnen är bra att den kritiseras.
Intressant är vilket inflytande Margit haft på vården, fast hon själv inte klarat att hålla det viktigaste verktyget, tystnadsplikten. Det gör det extra beklämmande hur starka, beroendeframkallande preparat som bensodiazepiner använts och hur de orsakat falska erkännanden.
En mycket läsvärd bok om hur psykoanalysen påverkat svensk rättspsykiatri och rättssäkerhet och inte minst överförskrivningen av bensodiazepiner.
Betyget blir 5/5
På Restaurangen – Christoph Ribbat
En bok om historiska restauranger är väl lämpligt för oss? Allt börjar i det matfrankrike jag intresserat mig för på senare år – vitpeppar inte svartpeppar och så vidare.
En historia fram till Heston Blumenthal och våra dagar. Jag tycker dock det blir för stort fokus på USA. Att nämna Donken i samma andetag som slow food rörelsen skaver i mig. Samtidigt när vi närmar oss Troisgros och Frédy Girardet så känner jag med.
Det svåra med den här boken är namedropping sjukan och att den är då ickelinjär. Den är lika associativ som ett avsnitt av podden snedtänkt, fast utan Kalle Linds wittiness. Det blir liksom för rörigt och sen när sociologin blandas in, ja då blir jag faktiskt lite trött och det känns som en uppförsbacke för att det är för många bollar i luften. Det finns för många lösa trådar och lite slarvigt
Jag hade ändå hoppats på något liknande Richard Tellströms böcker.
Betyget blir 3/5
Det som inte syns – Benny Haag och Lennart Karlsson
Narkotika spanande poliser kan det vara något? Minnesgoda lyssnare kanske minns att vi recenserade del tre. Polisromanen som koncept har länge kännts något uttjatad.
Men här är det mer ett observerande. Huvudpersonerna är ändå på narkotikaspan. Det observerande ögat. Jakten på hjärnan bakom heroinhandeln. Det är mörkt, svart och grisigt, likt Nationalteaterns Barn av vår tid. Det är verkligheten i Wollter och Bergströms värld.
Gula fläcken – Arkitektens memoarer – Gert Wingårdh
Gert Wingårdh – ofta utskälld men älskad arkitekt i SVT:s husdrömmar. Här är hans självbiografi.
Jag fascineras över Gerts osentimentala hållning till barndomen men samtidigt kärleken till Göteborg som ju varit hans stad sedan 10-års åldern då familjen flyttar från Västgöta Schlätta.
Inte minst hur popvågen slår ner som en bomb i honom. Eric Burdon, John Lee Hooker, Velvet underground och The who.
Berättandet är passionerat och livsglatt. En man som njutit av livet till fullo. Alla turer kring olika projekt och hur datorn påverkat arkitekten.
Bonus för den intressanta omslagsiden!
Betyget blir 4/5
MMXXIV – Leviticus
Kristen melodiös hårdrock. Nu i powertrio sättningen från debut EP:n Stå och titta på från 1982, samma typ av sättning som kanadensiska Rush använde fast med skillnaden att både basisten Håkan och Björn spelar synth utöver. Leviticus har aldrig varit rädda för synthavdelningen och har alltid blandat friskt. På 1980-talet använde de till och med synth gitarrer. Jag tycker produktionen är riktigt snygg och fet, det är välbalanserat. Kommer på mig själv med att börja spela luftgitarr! Det är inte varje dag.
Det är riktigt melodiös hårdrock precis som Jerusalems Stygn från 2023. En skiva att dra på på 11 och njuta av. Frugan stängde just dörren om mig för att jag skrålar med i Fyll dina tankar, en dänga med hockeykörskvaliteter.
Betyget blir 5/5
Hem, mina Hem – Fatima Klanco Al Muico
Fatima debuterar med en bok om att fly från Sarajevo till Sverige på 1990-talet. Hon är ung universitetsstudent under kriget och hennes flykt till Sverige. Det är inte utan att jag tänker på min egen mormors berättelser från Andra världskrigets Finland.
Rädslan är påtaglig. Att bli satt på en buss med ansvar för sitt syskon kan inte vara enkelt. Jag blir påmind om de svartvita bilderna fotografen Snezana Vucetic-Bohm visade på köttinspektionen för något år sen, tagna under just den här perioden.
Dammet känns i texten, det bearbetade minnenas damm. Känslan av skumpiga öststatsvägar likt de min familj for på genom nordöstra Polen på väg mot Litauen i marschfart 40 km/h.
Texten blöder av smärtan. Det är en sorg och en saknad. Trots smärtan är det fortfarande en bladvändare till bok.
Det brutala i den är beskrivningarna av förtrycket mot den muslimska minoriteten. Det går inte att komma undan likt Mikael Wiehes Nadja som skrevs under kriget i f.d Jugoslavien
Betyget blir 4 av 5
Atlantis – Pooneh Rohi
En ö i havet. En f.d forskningsanläggning där en grupp människor sökt skydd där även den invasiva Sidenörten finns. Ploten får mig osökt att tänka på bandet Genesis låt “The return of the giant hogweed”. Den invasiva arten som hotar att ta över, naturen slår tillbaka mot människan. Jag kan inte undgå att se t.ex Stora Karlsö eller Furillen framför mig.
Det finns mycket att tänka på. Jag har läst den persiska poeten Morteza Rezvan förut och likt Rezvans dikter finns mycket tankegods. Poonehs språk är så otroligt briljant. Hon är ju språk forskare. Detta är hennes tredje roman.
Boken känns nästan som Mystuniversat och då framförallt i andra spelet, Riven. Just den isolerade världen utan insyn. Just det gör mörkret påtagligt. Samma halvt obehagliga mörker som i Riven eller Douglas Adams Starship Titanic. Utifrån Riven tänker jag mig samhället man besöker med undervattens farkosten.
Frågan är bara vad Sidenörten är en symbol för? Det är den frågan jag har och som är tydligast för mig. Jag väljer att tolka den på samma sätt som jag tolkar ormarna i Therese av Avilas den inre borgen, nämligen alla distraktioner som tar vårat fokus.
Betyget blir 4 av 5
Alla kallar mig Grynet – Grynet Molvig
Denna bok är Grynet Molvigs självbiografi. Livet i en bok. Vi får tjuvkika in i loger och Studio dörrar. Ett liv som i vissa fall verkar tyckas ha gått för fort för artistens bästa men som hon ändå njutit av. Jag kan inte låta bli att associera till Svante Thuressons version av Mauro Scoccos Sommar i Stockholm. Framförallt porträtten av arbetet och hur Tage blev en bundsförvant och god vän. Jag läste Kalle Linds biografi över Hasse när den kom. Man förstår varför alla som jobbade med dem pratar så varmt om arbetsklimatet. Bilderna av de som chefer är samstämmiga.
Den är väldigt associativ till skillnad från många andra biografier jag läst, ibland till och med lite svårt att hänga med.
Detta är sista delen om kultur som nazisterna stal i Andra världskriget. De tidigare böckerna har handlat om konst och böcker. 10 år tog det för Anders att skriva denna bok.
Det dröjer inte många sidor innan han berättar om hur han hittar en bok med dedikation till Arthur Rubinstein, en av världens mest kända klassiska pianister. Jakten på de försvunna skatterna som nazisterna beslagtog. Inte minst också om hur Richard Wagners åsikter om judar, något som diskuterats flitigt inom den klassiska musikvärlden.
Nyttig men brutalt att läsa om hur den klassiska musiken delvis kidnappades av Hitlers män och om stölden av kulturarvet, framförallt i Östeuropa.
Det är omöjligt att läsa detta utan att bli så otroligt hjärtekrossad.
Betyget blir 4/5
Låt: Chromatic fantasy and Fugue in D minor – Wanda Landowska
Världens äldsta historia – Jonathan Lindström
Jonathan Lindström har jag recenserat förut, då hans bok biskopen och korståget om svenska korståg i Estland på 1200-talet.
Vi börjar i Enköping och Hemstahällen. Från fyndet 1926 tillbaka till hällens ristare. Jag gillar tanken på att gräva där man står.
Men det väcker intresse, att man kan få en så fin berättelse ur en runstenshäll, likt Eva Sjöstrand och Jan Ekedahls musikspel Volunden. Man vill nästan göra radioteater av Ingwazsagan. Jag har en svaghet för sägner och legender och har kommit att under åren samlat ihop en del böcker om framförallt brittiska folksagor.
En nästan lite för tjock bok. Den hade helt klart vunnit på att delas upp.
Betyget blir 3/5
Long Island – Colm Tóibin
20 år efter Brooklyn som vi recenserade i avsnitt 46. Tony och Eilis har nu ett antal års äktenskap bakom sig. Men molnen mörkas när det visar sig att Tony haft ihop det på sidan om.
Om Brooklyn sög en in så är det bara förnamnet på denna. Som när ett gatukök beskrivs så känner jag frityrolja mot rostfritt stål. Så otroligt välskrivna miljöer. Skulle inte förvåna mig om denna skulle dramatiseras eftersom texten lever och andas New York. Att skildra det mellanmänskliga och subtila är Colm något av en mästare att sätta förstoringsglaset på utan att för den skull kännas påträngande eller för närgången, Daniel Sjölins totala motsats med andra ord. Det är lite som det Irland U2 beskriver i Running to stand still från Joshua Tree.
Jag är fast. Det måste komma en del till. Hur kommer det att gå med nya kärleken?
Översättningen är dessutom mycket smakfull och suger in en direkt
Betyget blir 4/5
Den Svenska barn- och ungdomslitteraturens historia band2 Red Boel Westin
Del 2 innehåller böcker jag själv läst, som Kar De Mummas två år i Varje klass, tack Mormor och Morfars bokhylla för den. En sak som är mycket positiv är att det fokuseras mycket på kvinnliga författare. Intressant är kapitlet om bilderboksutvecklingen där Elsa Beskow jämförs med Beatrix Potters otroliga illustrationer.
Det går ju inte att skriva om svensk barn och ungdomslitteratur utan att nämna rimmästarens mästare Lennart Hellsing.
Jag tycker det har varit svårt det här. Att läsa 7-800 sidor per band på skärm är ingen höjdare enligt mig. Men absolut allmänbildande och inspirerande.
Betyget för del två blir 4/5
Baka bröd – Ingrid Maria Ericsson
Mera bröd. Jag gillar ju att baka bröd som den uppmärksamme lyssnaren kanske noterat. Ännu en brödbok alltså.
Denna bok har dock en mer internationell utblick in i exempelvis det judiska brödet Chalka som är kosher. Hela boken utstrålar bakglädje och recepten känns genomtänkta och lätta att följa med i.
Betyget blir 4 av 5
Allt gott – Jens Linder
Jens Linder har gett oss recept i många år nu, bland annat i Svenska Dagbladet. Här är hans hyllningskokbok till sina 50 år som kock. En mycket smakfull kokbok där recepten börjar med en liten berättelse kring författarens relation till receptet och då även mat som hans barn uppfunnit, som en Julmustchili signerad sonen Otto. Mest förvånad blir jag dock över ett recept på Cullen Skink, en skotsk fisksoppa.
Veckans obskyra: midnattssol över Pajala – Pepparn
Nu blire dragspel från ett tvättäkta bygdeoriginal Pepparn. Pepparn levde inte särskilt länge, inte ens fyrtio år blev han men levde i en enkel timmerkoja. Dessutom är Calle Jularbos son tillika Radio Nord medarbetaren Ebbe med
Den Svenska barn- och ungdomslitteraturens historia band 1 Red Boel Westin
Titeln säger väl allt om vad detta verk i två band hand om. Boel Westin anser jag dessutom vara synnerligen lämpad för att leda ett sådant här mastodontprojekt med sin gedigna utgivning om bland annat Tove Jansson.
Det är dock inte bara ett litteraturvetenskapligt perspektiv utan också ett ide och lärdomshistoriskt sådant, bland annat med genomgångar av tidiga ABC böcker och andra typer av litteratur för barn och ungdom i skolåldern, men även religiöst och moraldanande litteratur tas upp. Särskilt då allegorier likt Waldenströms Brukspatron Adamsson. Jag tycker själv att del 1 är något trögläst men allmänbildande.
Betyget för del 1 blir 3 av 5
Kyrkans gröna kokbok
Detta är en vegetarisk kokbok med inriktning på församlingar som vill bjuda på vegetarisk mat. Den är inbjudande och bjuder in till vegansk kost.
Det enda jag stör mig på är mängden soja baserade ersättningsprodukter. Inte ens mina veganska vänner äter den där läskiga plastosten..
Men funktionellt – absolut och relativt enkla recept. Vi provade ärtguacamolen som var riktigt god.Lite slarvigt bara med ⅔ dl osv.
Betyget blir 3/5
Fältskärsvägen – Daniel Sjölin
Detta är något av en Essä på två sidor av Järvafältet. Författaren ser över sitt liv. I området runt Järvafältet. Ett sökande efter orsaker till varför man blir som man blir.
En villervalla av intryck och minnen från sin tid som dagbarn. Samtidigt undrar jag om det här inte är ett utslag av åldersnoja? Han verkar nästan för fixerad vid såret och att peta i det i tron att det ska bli bättre men snarare tvärtom.
Jag kan inte helt bestämma mig om vad jag tycker om den här boken. Vissa delar känns lite för interna, jag lyckas liksom inte tränga in i bokens värld. Det är som att ha ett kodlås framför sig med bara 2 av 4 siffror..Det känns som att vi är och tjuvlyssnar på en klients samtal med sin terapeut, vilket inte känns bekvämt. Det skaver. Varför utsätter man sin läsare för detta – eller är det något som flyger över huvudet på mig?
Så många frågor. Jag kan konstatera att det här inte min bok.
Betyget blir 2 av 5
Tältboken – Lars Jacob Jacobsson och Peter Wahlqvist
Lars Jacob är mannen som gjorde det ikoniska skivomslaget till Livet är en fest och Barn av vår tid med Nationalteatern. Detta är en dokumentation av tältprojektet. Bara rent elförsörjningsmässigt drog en föreställning som en större Ica butik i Ampere.
Det som varit okänt för mig förut är det långa.förarbetet, med att bland annat samla in pengar och vilken enorm logistisk apparat hela projektet var, likt en turné i mängden fordon som stones.
Fotografier finns det gott om och ger en tydligare bild. En typisk coffee table bok att låta ligga framme.
Potato total – Stefan Ekengren
Stefan Ekengren, husmansguru på restaurang Hantverket i Stockholm har gjort en kokbok med bara olika sätt att tillaga potatis. Detta är den engelska utgåvan av hans kokbok potatis som kom på Natur och Kultur. Det finns få kockar som är så lämpade som Stefan att göra detta – hans restaurang har bland annat en förrätt med Hasselbackspotatis som signatur rätt
Jag måste säga att jag verkligen gillar typen av kokbok. Att fokusera på en så mångsidig råvara och dessutom allt ifrån olika skalmetoder till hur man bäst kokar potatis, det är verkligen en konst. Recepten är väldigt enkla att följa med i och utan ingredienser som inte finns i vanliga butiker, möjligt att bananschalottenlök kan vara knepigt att få tag på. Tanke och handling är ett och är det ett moment som inte känns helt naturligt så förklaras det varför man ska göra så. Allt känns görbart för en normal hemmakock. Bra vardagskäk.
Formgivningen känns väldigt rustik och härlig att ta i, inget löst omslag som halkar runt.
