Här hittar du de program som vi producerar just nu.

Program

Klicka
HÄR
för mer

Macnime: KamiKatsu: Working for God in a Godless World

Idag pratar Marcus och Andereas om KamiKatsu: Working for God in a Godless World

handlar om en kille som i en ceremoni blir kastad i havet av sin far och faderns religösa kult. och han vaknar upp i en värd där det inte finns några gudar.

Klicka
HÄR
för mer

R.E.M – Losing my religion

Välkomna till ytterligare ett avsnitt i Musiktestet! 

Ett frågeprogram om musik där jag, Paul, har valt en favoritlåt. 

Tillsammans ska vi nu lyssna på musiken, ställa frågor och försöka lära oss mer om musikens historia. 

REM var en amerikansk rockgrupp som bildades år 1980 i Athens, Georgia. De skrev låtar om livet och dess utformning.

Under 1980-talet fick bandet en växande kultstatus, mycket tack vare Stipes texter och gruppens musik.

I början av 1990-talet var REM ett av världens populäraste, mest respekterade och inflytelserika band. 

Sedan år 2007 är bandet invalt i Rock and Roll Hall of Fame.

—– Låten Losing my religion spelas komprimerad till första versen och en gång refrängen —–

 Bandets medlemmar 

  • Michael Stipe sångaren.
  • Bill Berry på trummor, han lämnade tyvärr bandet år 1997 och ersattes av en trummaskin! 
  • Peter Buck på gitarr.
  • Mike Mills på bas.

Alla medlemmarna, förutom Berry, deltog i bandets hela existens.

Bandet startade på det lokala universitetet  i Athens, Georgia år 1979. Då höll de fortfarande på att lära sig spela och utveckla sin egen stil med Bucks särpräglade, skramliga gitarrspel och Stipes kryptiska sång och utvecklade texter. 

Under sommaren år 1981 spelade de in sin första singel, Radio free europe. Singeln blev en hit på studentradion och toppade till deras inledningsvisa karriär. Det blev bandets första riktiga hit.

Deras ljudegendom präglades av drivande basgångar i den tidigaste karriären. 

Detta tillsammans med Stipes röst och hans nästan outgrundliga texter grundade REMs totala sound.

Skivan, år 1982 startades bandet med deras debut-ep Chronic town som illustrerade deras inledande musikaliska typstil, skramliga gitarrer med plockade ackord, med mumlande sång och texter i  populärmusik.

För att lansera skivan ville skivbolaget I.R.S. records att bandet skulle spela in en musikvideo. De spelade in videon i en studio när de mimade till sången.

Stipe gillade inte resultatet. Han tyckte att hans karriär utvecklades fånigt och han svor att han aldrig mer skulle delta i en jävla musikvideo igen och allt kommer då att låta töntigt.

Ett år senare var debutalbumet Murmur färdigt. Det hyllades av kritikerna, och utsågs av tidningen Rolling stone till det bästa albumet av allt som tillverkades omkring år 1983.

Skivan togs emot väl av studentradion, och framgångarna fördes in i den blandade Top 40-hitslistan på Billboards albumlista. 

En nyinspelad version av Radio free europe blev som en huvudsingeln från debutskivan.

Inför sitt tredje album, Fables of the reconstruction, bestämde sig bandet för att totalt byta inriktning.

De fann inspelningen oväntat svår och det utvecklades spänningar inom bandet. Det gjordes att det ryktades om att bandet var nära att splittras.

Till det nästkommande albumet kom de att sikta på ett tufft och ett hårt rockalbum.

Resultatet blev albumet Lifes rich pageant som blev publicerad som en milsten för deras karriärs andra fas.

Det var en reaktion till 1980-talets politiska klimat och resulterade i några av Stipes mest öppna politiska texter. 

De släppte tankarna på att försöka tjäna pengar på sina låtar och bandets musik blev allt mer lättillgänglig. Stipes sång kom slutligen att ta en framträdande större roll.  

Det fulländade albumet, Document, var en början på bandets väg till att bli ett mera politiskt inriktat band. Skivan tog tydligt och bestämt avstånd från den dåtida amerikanske presidenten Ronald Reagan.

År 1989 var det bandets första riktigt stora marknadsföring med en världsturné på de största arenorna. 

Efter att ha plockat ihop nästan två studioalbum till bestämde R.E.M sig att år 1994 återigen vara ett klassiskt rockband. 

Bandet tecknade år 1996 ett nytt kontrakt med Warner Brothers mot vilket kom att bli det hittills största förskottet på ett skivkontrakt, hela 80 miljoner dollar för ytterligare fem album.

1997 lämnade trummisen Berry bandet och bandet tog en paus för att återfå fotfästet.

REM återförenades för att spela in sitt sjunde album, Out of Time, albumet sålde otroligt starkt i både USA och Storbritannien. 

I slutet av år 2004 turnerade bandet ihop med bl a Bruce Springsteen, Pearl jam, och med andra kända artister i en världskänd turne. 

År 2007 valde man att för första gången officiellt ge ut ett livealbum, R.E.M, live. Skivan var inspelad i Dublin och visade upp ett mer rockinfluerat R.E.M.

År 2011 släpptes albumet Collapse into now, som kom att bli bandets sista. 

Den 21 september år 2011 meddelades i ett uttalande att bandet för evigt har splittrats.

Bandet lanserade en stor mängd material totalt på 15 studioalbum och hela 6 st samlingsalbum. Ett flertal antal av livealbum och singlar från en enorm karriär.

Bandets absolut största hitsingel var Losing my religion.

En låt med väldigt stark koppling mellan religion och verkligheten. Musikens koppling till religionen.

Sanslöst karaktäristiskt musik enlig mig Paul. 

—– spela hela låten, 

Losing my religion —–

Svara noggrant på frågorna i musiktestet!

  1. Hur påverkas DU av musiken?
  2. Hur fungerar DU av låtens sång och text?
  3. Hur starkt påverkad är musiken av politik och religion? En svår fråga som DU kan strunta i frivilligt. Om DU kan och vill så kan jag karaktärisera allt till nästkommande Musiktest-program, Om DU vill såklart.

Om DU vill får du gärna skicka dina tankar på mail till mig. Så kanske jag läser upp dem i nästa avsnitt.

Skicka gärna ditt meddelande till radiofyris@gmail.com och skriv såklart REM, Losing my religion och Musiktestet i rubriken.

Jag som har spelat in avsnittet heter Paul Johansen-Moen. Tacksam för ert deltagande i Musiktestet.

Klicka
HÄR
för mer

Macnime: The Legendary Hero Is Dead!

idag pratar Marcus och Andereas om The Legendary Hero Is Dead!

handlar om en kille som råkade döda ledendariska hjälten och måste ta hans plats.

Klicka
HÄR
för mer

Sator – I wanna go home

Välkomna till ytterligare ett avsnitt i Musiktestet!
Ett frågeprogram om musik där jag, Paul, har valt en favoritlåt.

Tillsammans ska vi nu lyssna på musiken, ställa frågor och försöka lära oss mer om musikens historia. Jag såg bandet Sator i det typiska liveuppträdandet på Katalin i Uppsala den 04/02-2023.

Musiktestet kommer att hantera bandets uppträdande noggrant. Delta i detta om du känner för det. Vi gasar på stenhårt mitt i svårigheterna.

—- I wanna go home, första versen och refrängen en gång inledningsvis—-

Bandets live-uppträdande är väldigt framträdande och energiskt för mig, Paul. Allt är väldigt typiskt och speciellt i bandets samtliga live-uppträdanden.

Det finns två samspelta gitarrister, en keyboardist och en basist. Alla fyra är sångare i bandets karismatiska live-uppträdanden.

Trummisen bidrar inte med sång.
Den vanligaste sångaren är en av de gitarrspelande artisterna.

Bandets helhetsbild är tydlig vid samtliga live-uppträdanden. Då menas såklart att det finns ett flertal olika live-instrument som framgår tydligt och proffsigt.

Bandet härstammar från Borlänge i Dalarna och är ett svenskt slipat punkrockband. Låten är en cover som publicerats live som bandets huvudnummer. Väldigt passande sång och fullständigt karaktäristiskt som bandets huvudnummer. Deras huvudnummer är som sagt en cover.

Mellan åren 1981-1987 hette gruppen Sator Codex, men bytte namn till enbart Sator år 1987.

Sator har kallats för ”Hultsfreds enda husband” under 1980- och 1990-talen då det var ett ständigt återkommande band under Hultsfredsfestivalen. De var ett återkommande barband och väldigt samspelta.

Hultsfredsfestivalen var en musikfestival ursprungligen belägen i Hultsfreds folkpark. Festivalen var genreöverskridande på flera scener och musiken framfördes parallellt i bred stil. Festivalen existerade till år 2013.
Sator spelade även på kickoffen på Peace & Love-festivalen i Borlänge den 6 juli år 2006.

Sommaren år 2011 var Sator inbokat på flera musikfestivaler. Den 1 juli på Peace & Love-festivalen och även den 8 juli på festivalen Putte i Parken i Karlskoga, samt den 6 augusti på Way Out South i Trelleborg 2011.

Bandet lanserade totalt hela 23 singlar och 9 fullängdsalbum. Bandet är fortfarande aktivt i dagsläget.

Bandet uppträder tillsammans med många andra artister i stora liveband med sång. Språket är engelska i allt tillverkat egenmaterial. Väldigt många artister från Dalarna som uppträder live tillsammans!

Bandets nutida medlemmar:

  • Kent Norberg – Sång och gitarr
  • Hans Gäfvert – Sång och keyboard
  • Chips Kiesbye – Sång och gitarr
  • Heikki Kiviaho – Sång och bas
  • Michael Solén (tidigare Olsson) – trummor

Kiviaho har spelat med flera artister och i olika band, bland andra Joakim Thåström, Whale med Henrik Schyffert, Cia Berg och Lisa Miskovsky.

Chips Kiesbye är väldigt känd och han arbetar enskilt med många extraprojekt. Han arbetar som projektledare och han är producent med många andra band, i projekt med många inplanerade extrauppträdanden.

Han spelade även han med Joakim Thåström under stora delar av 1990-talet.

Kiesbye har bland annat producerat Hellacopters By the grace of god och Rock & roll Is dead samt ett stort antal skivor med andra band som exempelvis Sahara Hotnights, Millencolin, Nomads, Wilmer X, Mimikry och Bonafide.

Björn Carlin förekommer mera sällan som en extradeltagare i bandets live- uppträdanden med sång. Han räknas av bandet som mestadels en inhoppande karaktär.

— I wanna go home, hela låten spelas —-

Svara noggrant på frågorna i musiktestet!

  1. Hur påverkas DU av musiken?
  2. Hur funderar DU angående låtens sång och text? 
  3. Hur fungerar bandets uppträdanden tillsammans? Vad är typiskt för samtliga av deras inspelningar av musiken? Svara  och dokumentera detta om du kan och vill, såklart!

Om du vill får du gärna skicka dina tankar på mail till mig. Tänk noga och om du önskar genomarbeta punkt 3). Så kanske jag läser upp dina funderingar i nästa avsnitt i Musiktestet. 

Skicka väldigt gärna ett meddelande till radiofyris@gmail.com och skriv såklart Sator och Musiktestet i rubriken.

Jag som har spelat in avsnittet heter Paul Johansen-Moen. Tacksam för ert deltagande i Musiktestet.

Klicka
HÄR
för mer

Macnime: The Aristocrat’s Otherworldly Adventure: Serving Gods Who Go Too Far

Idag pratar Marcus och andereas om The Aristocrat’s Otherworldly Adventure: Serving Gods Who Go Too Far

Det handlar en kille som dör och kommer till en annan värld. När han blir 5 år träffar han värdens gudar och alla ger honom en var sin blessing.