Om uträkning av omfång 5 – Solvej Balle

Tack till Kulturfrågan kontrapunkt för tipset om denna danska författare. Solvejs om uträkning av omfång är tematiskt en variant av den kända filmen måndag hela veckan fast här är det en dag i november som upprepar sig. Jag har inte läst de tidigare delarna mer än det lilla utdrag som Stina Ekblad läste i programmet. Detta är femte delen i sviten. Dessutom saknar boken traditionell kapitelindelning utan varje dag i boken har en hashtag följt av ett fyrsiffrigt nummer.

Jag charmas verkligen av miljöbeskrivningarna som nästan känns lite som de i Haruki Murakamis böcker fast i Europa eller Christopher Priests Inverterad värld. 

Det ligger något djupt filosofiskt i detta. Uträkning av vilket Omfång? Är det tid, omkrets, area eller vad. Det finns mycket tänkvärt i denna bok, framförallt i resonemangen kring Darwin och Survival of the fittest. 

Texten även inbyggd rörelse. Det finns ett momentum i texten som är unikt. Långa bilresor under samma dag. Utan att ha läst något annat av henne så är jag golvad. Det är svårt att hitta ord för vad som upplevs.

Betyget blir 4/5

Den enda rätta läran – Christian Dahlström

En kritik av psykoanalysens roll inom rättspsykiatrin och då framförallt Thomas Quick. Själv har jag ett minst sagt komplicerat förhållande till rättspsykiatri efter branden på SSS 2003. 

Christian skriver som i tidigare böcker extremt välresearchat. Hur psykoanalysen tog över rättspsykiatrin i Sverige. Just läran om bortträngda minnen är bra att den kritiseras. 

Intressant är vilket inflytande Margit haft på vården, fast hon själv inte klarat att hålla det viktigaste verktyget, tystnadsplikten. Det gör det extra beklämmande hur starka, beroendeframkallande preparat som bensodiazepiner använts och hur de orsakat falska erkännanden.

En mycket läsvärd bok om hur psykoanalysen påverkat svensk rättspsykiatri och rättssäkerhet och inte minst överförskrivningen av bensodiazepiner.

Betyget blir 5/5

På Restaurangen – Christoph Ribbat

En bok om historiska restauranger är väl lämpligt för oss? Allt börjar i det matfrankrike jag intresserat mig för på senare år – vitpeppar inte svartpeppar och så vidare. 

En historia fram till Heston Blumenthal och våra dagar. Jag tycker dock det blir för stort fokus på USA. Att nämna Donken i samma andetag som slow food rörelsen skaver i mig. Samtidigt när vi närmar oss Troisgros och Frédy Girardet så känner jag med.

Det svåra med den här boken är namedropping sjukan och att den är då ickelinjär. Den är lika associativ som ett avsnitt av podden snedtänkt, fast utan Kalle Linds wittiness. Det blir liksom för rörigt och sen när sociologin blandas in, ja då blir jag faktiskt lite trött och det känns som en uppförsbacke för att det är för många bollar i luften. Det finns för många lösa trådar och lite slarvigt 

Jag hade ändå hoppats på något liknande Richard Tellströms böcker. 

Betyget blir 3/5

Det som inte syns – Benny Haag och Lennart Karlsson

Narkotika spanande poliser kan det vara något? Minnesgoda lyssnare kanske minns att vi recenserade del tre. Polisromanen som koncept har länge kännts något uttjatad.

Men här är det mer ett observerande. Huvudpersonerna är ändå på narkotikaspan. Det observerande ögat. Jakten på hjärnan bakom heroinhandeln. Det är mörkt, svart och grisigt, likt Nationalteaterns Barn av vår tid. Det är verkligheten i Wollter och Bergströms värld. 

Betyget blir 3 av 5