Den mörka rosen – Cynthia Harrod-Eagles

Sent 1400- tidigt 1500-tal. Den fiktiva adliga släkten Morland med bas i norra England, den delen jag själv förälskat mig i. Där utspelar sig denna historiska roman som är del 2 av 36(!) i serien om den fiktiva familjen Morland, runt tiden för reformationen. En tid som det faktiskt vad jag vet inte skrivits så mycket skönlitterärt om i alla fall inte i Svensk, skönlitterär utgivning. Detta är en nyöversättning och det verkar som att förlaget gör det då författaren har en sista volym i serien som när detta skrivs kom ut för bara en dryg vecka sedan på originalspråk. Dessutom är Cynthia väldigt hemlig av sig likt Nobelpristagaren Alice Munro. Jag har jagat halva internet runt för att bara få en glimt av hennes röst men det finns ingenting eller så är det nog geoblockerat.

Jag ser tydliga spår av både Jane Austens sätt att beskriva familjerelationer men även Dickens och Shakespeares författarskap. Just sättet att berätta om barnen känner jag väldigt tydligt igen från David Copperfield. 

Språket i boken är högst levande. Att få aggression att kännas verklig är svårt men i den här roman känner man att personen står helt rabiat och skriker dig två centimeter från ansiktet.

I övrigt är det en mycket välgjord översättning. Det är en konst att göra det. Det märks att det är en människa och att personen fått gott om tid på sig att slutföra det hela – likt översättningen av Colm Tóibins senaste roman och där vi kommer recensera fortsättningen Long Island.

Moorlandserien jämförs med Sagan om isfolket som jag inte gett mig in i. Förmodligen pågrund av bokseriens längd. Jag tror inte jag kommer recensera de kommande delar då de också är extremt tjocka. Det är svårt att hinna med böcker på 500 sidor plus med den lilla arbetstid jag har. 

Men personerna är inte bara namn. Det är en konst att skriva historiska romaner utan att det bara blir årtal, något författaren lyckas med. Utmaningen ligger i persongalleriet, som 170 sidor i ligger på ungefär 30 personer. Jag skulle behövt en namnlista likt den i utgåvan jag har av Dostojevskijs Brott och straff. 

Det som utmärker denna bok är de starka kvinnornas roll i handlingen. I den här typen av historiska romaner är oftast män tyvärr. Jag tycker det är betydligt intressantare då det ger mer inblick i vardagen, t.ex den unge Nanettes jakt på giftermål. En gripande historisk roman som får ⅘ av mig. 

Växla ringar med mörkret – Bruno K Öijer

Diktaren Bruno K Öijer är en berömd poet och detta är hans första diktsamling sen 2014 års och Natten viskade Annabel Lee. Det finns ett stort djup i varje textrad. Essensen fångas i varje rad där orden vägts på guldvåg. Kort och kärnfullt men så djupt.

Dikten “Inte bara ett schackparti” måste nämnas. Den behandlar Brunos saknad av poeten och vännen Peter Lindforss som dog i hemlöshet. En saknad vän och författarkollega.

Jag tycker att hans dikter har en rörelse i sig men samtidigt samma svärta som Ian Curtis eller The cures låttexter. Jag kan inte låta bli att associera till mörkret i Lustans lakejers “mörk materia” eller Micke Herrströms Curecover “in i en skog”. Den mörka materian. In i skogen men också en uppgörelse med sjuttiotalets vänsterkulturelit. Ett uppbrott från påtvingade ideal. Att bryta med sitt gamla jag för att inte bli en bitter gubbe likt Ulf Lundell.

Öijer är ju en av vår tids mest kända poeter och väl värd att läsas. 

Betyget blir 4/5 

Ingenmans Strand – Nils-Åke Hasselmark

Nils-Åke är en för mig hittils okänd poet men generations kamrat med Tomas Tranströmer. Om Bruno K Öijer är natt så är Hasselmark dag. Han är också något av en naturromantiker och var länge bosatt på Arholma i Stockholms skärgård. 

Det är lättläst poesi med en tydlig rytm, när jag läser högt faller sig liksom raderna naturligt och det får mig att associera nästan till spoken word eller Sonja Åkessons diktning. Rytmen som liksom bär fram orden helt naturligt. 

Hasselmark använder rörelsen i naturen som metafor för livets nycker. Samtidigt kan man läsa det som en ren naturlyrik och njuta av det.

Titeln på denna bok alluderar på den ryska poeten Vysotskijs dikt Ingenmansland som tonsattes av Fria Proteatern men jag tänker också på de inledande fraserna i Harold Pinters Ingenmansland. 

Naturen är ytterst levande i dikterna, både som metafor och i direkt mening. Starka bilder som dröjer kvar i medvetandet 

Denna diktsamling önskar jag att jag inte hade behövt läsa så fort utan att kunna ta en dikt då och då att tänka kring. Recensentens eviga förbannelse. 

Betyget blir ⅗  

Mellanmålen – Hanna Olvenmark

Billiga mellanmål är aldrig fel. Denna kokbok kommer från Portionen under tian vilka gör recept som kostar mindre än 10 kr per portion. Många svinnsmarta mellanmål, t.ex muffins fyllda med överbliven banan. 

Jag gillar att det är enkla recept baserade på enkla basvaror. Saker man oftast har hemma. Recept som inte kräver särskilt mycket kunskap och metod för att lyckas med. Enkelt, gott och nyttigt. 

Det enda jag vill anmärka på är färgkontrasterna. Svart text på mörkgrå botten är inte lyckat. 

Betyget blir 3/5

Varje Tugga är en tanke – Richard Tellström

Richard blev känd som expert i Historieätarna. Här skriver han en bok om svensk måltidshistoria, något som kommit att intressera mig mycket de senaste 10 åren. Han lyfter fram fiskens betydelse historiskt i det svenska köket. I Uppland fanns ju julgäddan historiskt istället för julskinka. 

Boken bygger på historiska källor vilket ger en större trovärdighet i innehållet. Vi får följa den historiska utvecklingen och hur den ökande tillgången på kryddor bidrog till en mer smakande mat.  Det är just det som gör boken så nyttig – att förstå varifrån våra traditioner kommer ifrån. Allting belagt med en omfattande notapparat.

Betyget blir 3,5/5