dag 2
Egentligen är det 7 dagar i karatän då idag var den sista dagen jag gick till jobbet, då aktiviteter är inställda och jag inte jobbar måndagar och tog ledigt i fredags så är det egentligen en vecka sen jag gick ut
tack gode gud för digitaliseringen, facebook och telefon, indiemöte på telefon, manus klart, inspelning via messenger imorgon, finns ett fokus ändå. kollar ut, bor vid en cykelväg så ser folk röra sig mot stan, får en klump i magen, är en empatisk person och följer hur coronan slagit över, har startat en facebook insamling för italien och vill dit någon gång, bo på deras hotell, äta deras, köpa deras mat över 12 428 döda, det är horribelt. även spanien, varje jävla turist borde ta sitt medmänskliga ansvar, ge extra dricks, tänk på människorna som ger oss så mycket, ge tillbaka. vill också hjälpa, handla till äldre, göra en samhällsinsats, ville bli polis som ung som inte går men jag jobbar media, en samhällsinsats om något.
bor vid ett dagis och ser ungarna leka, lyckliga ungar som inte vet eller förstår vad som händer
mamma kommer med mat till mig, har matlådor, jag väljer visserligen umgås inte vi inte så mycket då jag fortfarande klipper navelsträngen från dem men idag var det bara bisarrt när morsan kom i sjukhus handskar och munskydd, delade min medicin med dubbla handskar och slängde ena handsken hårda tider kräver hårda krav
regering och folkhälsomyndigheten håller pk, håller andan, fler restriktioner, fler förbud, inget nytt mer riktlinjer över hur ska man göra på arbetsplatser, idrottsverksamhet, kollektivtrafik, bra men hur mycket kommer det följas, kontra lägga ner. givetvis väljer man strunta i det då pengarna sinar. det blir komplicerat men svensken behöver raka förbud, kommunerna kommer och följa då de tar informationen bokstavligt och för varje minut ser jag min karantän som lämplig. man får vara ut men minska sina sociala kontakter och folk dock finns folk överallt ocb då är det bra och vara hemma
gå ut men lek med dig själv (obs jag vet det missuppfattas)
