Historia

Klicka
HÄR
för mer

Platsens Historia: Uppsala Domkyrka

Uppsala Domkyrka genom tiderna.

1200-1300

Uppsala domkyrka fick tillstånd att byggas år 1258 av påven Alexander IV, efter att den tidigare domkyrkan i Gamla Uppsala hade brunnit. villkoret var att platsen där den nya domkyrkan skulle byggas behöll namnet Uppsala.

Det var vid ett möte i Söderköping i september 1270 som Ärkebiskopen Folke Johansson(latin: Fulco Angelus) bestämde att den nya platsen skulle bli Östra Aros. platsen fick namnet Uppsala. Flyttningen skedde 1273, i början så hölls gudstjänsterna i Sankt Eriks Kapell men efter att bygget kommit tillräckligt långt revs kapellet och ett temporärt byggdes i trä bredvid domkyrkan.

Själva bygget påbörjades antingen 1272 eller 1273 under en okänd fransk arkitekt, med ett tillfälligt avbrott omkring år 1280 då pengarna hade tagit slut och den franska arkitekten och hans byggnadshytta(en grupp konstnärer och hantverkare som reste runt och byggde olika domkyrkor) åkte hem. Det de hann bygga var kapitelsalen (idag det Jagellonska gravkoret) och de två kapellen på norrsidan av koret. Det utvalda materialet var mest tegel men kalksten från Gotland och ett stenbrott i Lena användes för fönster, pelare och andra detaljer.

År 1278 gav prosten (en kyrklig titel) i Paris ett skuldebrev som skulle täcka alla utgifter för byggmästaren Etienne De Bonneuil och hans Byggnadshytta. Därefter fortsatte byggandet där det hade avbrutits och använde de ritningar den okände arkitekten gjort.

1300-1400

Arbetet gick långsamt på grund av pengabrist, det kalla klimatet och den svarta döden som härjade under mitten av århundradet. 1310 blev sydportalen färdigställd med en mängd olika skulpturer och reliefplattor, tyvärr så var det inte anpassat till klimatet och det kom fram stora skador som bara hjälpligt kunde repareras. Nordportalen blev byggd några år senare med en enklare och mer klimattålig utformning.

bild3

En av de äldsta bevarade delarna av kyrkan, byggd av den franska byggnadshyttan någon gång under 1300 talet, den och de andra pelarna har överlevt många bränder och ombyggnader.             Foto: Jonathan Nordström

Ända fram till 1430-talet var dessa två portaler de enda som fanns, två stora skulpturer av de två skyddshelgonen Sankt Erik och Sankt Lars stod i de två portarna. Eriksbilden (försvunnen sedan någon gång på 1500-talet) stod i den södra portalen medan Larsbilden (bevarad förutom huvudet) stod i den norra. Några år senare mellan 1314 och 1318 började högkoret användas då det finns gravstenar med de årtalen inskrivna på dem, kyrkan hade då ett tillfälligt tak på låg höjd.

20160926_150714

(Södra porten som den är idag.)             Foto: Jonathan Nordström

Det sista bygget som den franska bygghyttan gjorde blev färdigställt runt 1330, då norra korsarmens rosfönster sattes in. Den ursprungliga planen hade avsett att bygget skulle kunna avslutas efter att koret och tvärskeppet (den bredaste delen av byggnaden) hade blivit klart utan att ha byggt något långhus, vilket skedde runt 1360.

bild-2
bild1

Norra Portens rosfönster under två olika dagar, den övre bilden är tagen på en solig molnfri dag medan den nedre är tagen på en molnig dag.             Foto: Jonathan Nordström

Runt 1366 nämns Nikolaus (Nils) som byggets ledare och troligen påbörjade han arbetet med långhuset, runt 1381 var nordöstra nämnd i olika dokument som nybyggd. Med stor sannolikhet var det nu den temporära träkyrkan revs samtidigt som sankt Eriks-relikerna flyttades in i domkyrkan.

1400-1500

Kyrkans bygge försenades ännu lite mer efter sekelskiftet då ett ras på sydsidan skedde 1402, men förseningen blev inte mer än ett par år. 1431 påbörjades västpartiet och 1435 invigdes kyrkan trots att västpartiet inte var helt färdigt. Västtornen började byggas under 1430 talets slut.

År 1441 var Kristofer av Bayern den första kungen som kröntes i domkyrkan, vilket de följande två kungarna, Karl Knutsson och Kristian I också blev, åren 1448 och 1457.

1447 drabbades kyrkan av en brand, men turligt nog uppstod nästan inga skador från elden. Bygget med de två tornen fortsatte, men troligtvis var de inte färdigbyggda när Gustav Vasa blev kung.

1500-1600

1528 blev Gustav Vasa krönt i domkyrkan efter att han redan härskat i 5 års tid, han blev också begravd där när han dog 1560. hans giftermål med sin andra hustru Margareta Eriksdotter, skedde I domkyrkan.

20160926_144909

Gustav Vasa’s grav, hans staty ligger I mitten och två av hans hustrur ligger till höger och vänster om honom.             Foto: Jonathan Nordström

Likt deras far skulle flera av Gustav Vasas söner bli krönta i domkyrkan, Erik XIV, Johan III och Karl IX. Även hans barnbarn blev krönta i domkyrkan, Sigismund 1594. Sigismund avsattes Senare som svensk kung utav sin farbror Karl IX som kröntes 1607. Den sista kungen av Vasaätten, Gustav II Adolf, son till Karl IX, blev kröntes 1617.

Med reformationens ankomst till Sverige ändrades kyrkan om och de tidigare sidokapellen omvandlades till gravkor för medlemmar av kungahuset och olika medlemmar av aristokratin. Förutom Vasaättens gravplatser inrättades också gravrum för släkterna Horn, Leijonhufvud, Sture, Bielke och Arp. Längre fram i tiden skulle fler adelshus också få gravplatser i domkyrkan, exempelvis släkterna Skytte och Gyllenborg.

En annan följd av reformationen var att kyrkan blev församlingskyrka för hela Uppsala stad, vilket innebar att även borgliga män och kvinnor nu kunde begravas i kyrkan.

1572 skedde en brand som skadade domkyrkan och omkringliggande byggnader. Den tidigare ganska snåla summa som funnits för att underhålla kyrkan utökades av dåvarande Kungen Johan III, Gustav Vasas andra son.

De nya resurserna gjorde att ordentliga reparationer kunde påbörjas och en utbyggnad; en ny takryttare och öppna strävbågar med fialer färdigställdes. 1583 uppfördes de äldsta kända spirorna på västtornen efter ritningar gjorda av Antonius Watz.

Tack vare de många källor som finns från den här tiden om domkyrkan, går det nästan att följa reparationer och ombyggnader i detalj, Ända från branden 1572  fram tills år 1885.

1600-1700

Under början av 1600-talet så blåste domkyarkans spirorn ner i en storm. Detta gjorde att Gerhard de Besche  i början av 1610-talet fick i uppdrag att rita nya torn utav Gustav II Adolf. Arbetet med de nya spirorna gick fort och var så gott som färdigställda när Gustav II Adolf kröntes i domkyrkan 1617.

Ytterligare restaurationer påbörjades i början av 1640-talet i förberedelse inför Drottning Kristinas kröning, bygget blev enormt och hela Uppsala rustades upp.

Reparationerna var grundliga, under 1648 fick domkyrkan en ny takryttare och under följande år blev fasaden rödslammad. 1650 vitkalkades hela insidan av kyrkan då man ville göra insidan av kyrkan mer ljus. Förmodligen var det också ett önskemål från de adelsmän som köpte gravplatser i kyrkan.

Gravhandel var stort under 1600-talet och adelsmännen tävlade nästan om hur stora och ståtliga deras gravplatser var, vilket till slut innebar att kyrkan behövde öppna upp nya gravkor öster om den södra korsarmen.

Under 1690-talet byggdes ett nytt gravkor öster om den södra korsarmen för riksrådet Bengt Oxenstiernas skull, detta innebar den största förändringen i kyrkans byggnad sedan medeltiden. Koret var utformat av Nicodemus Tessin den yngre, men större delen av bygget var troligtvis gjort utav Olof Rudbeck. Arbetet på utsidan av kyrkan följde de medeltida mönstren mycket noggrant, medan Tessin fick fria händer att bygga om insidan med sin egen stil.

suecia_1-057__uppsala_templum_cathedrale

Domkyrkan som den såg ut på 1690-talet, bilden är tagen från boken Suecia antiqua et hodierna.

1700-1800

1700-talet inleddes våldsamt med den stora stadsbranden som nästan brände ner hela Uppsala. Domkyrkan blev nästan helt förstörd utav elden och reparationer påbörjades nästan omedelbart. Denna gång leddes arbetet av Hans Conradt Buchegger efter att Nicodemus Tessin undersökt kyrkan och gett Buchegger arbetet.

De nya tornen ritades av Carl Hårlemann och blev färdigbyggda under 1740 talet. Nicodemus Tessin ritade den nya predikstolen som sedan gjordes av Burchardt Precht, den invigdes 1710 och var en gåva från änkedrottningen Hedvig Eleonora.

För att hjälpa reparationerna utfärdade Karl XII en förordning att de familjer som hade gravplatser i kyrkan så snart som möjligt donera pengar till reparationerna av deras gravkor, om detta inte skedde skulle äganderätten till koret återgå till domkyrkan.
Trots detta skulle vissa gravkor inte repareras förrän vid Zettervalls restaurering, som pågick mellan 1885 och 1893.

bild5

Predikstolen som den ser ut idag.             Foto: Jonathan Nordström

1718 blev drottning Ulrika Eleonora den sista regent kröntes i Domkyrkan, kröningen skedde medan reparationer fortfarande pågick.

Under slutet av 1700-talet började en opinion bildas mot begravningar inne i en kyrka, liksom mot mer centralt belägna kyrkogårdar. Vid 1786 års riksdag riktade även Gustav III kritik mot det gamla begravningsskicket, inte minst av hygieniska skäl, och under 1793 föreslog Elis Schröderheim, Uppsalas landshövding, att man skulle avskaffa begravningar inne i domkyrkan.

Efter att beslutet godkänts, utsändes en kunglig förordning att man hädanefter inte fick utföra begravningar i Domkyrkan eller i anslutning till Denna. vissa undantag gjordes dock för änkor och änklingar som kunde placeras i redan befintliga gravar.

1798 gav släkten Baners tillstånd att en minnesvård över Carl von Linné skulle upprättas på öst väggen av deras gravkor. Detta var något som flera av Linnés studenter vid Uppsala universitet hade velat göra sedan Linnés död under året 1778. Denna minnesvård finns ännu idag på plats i gravkoret.

1800-2000

Från år 1885 till 1893 resturerades kyrkan ännu en gång, den här gången leddes arbetet av Helgo Zetterval som gjorde stora förändringar i kyrkan.

Han lät riva västpartiet och tornens ytterhöljen, liksom det mesta utav de yttre delarna på kyrkan, och ersatte det tegel som varit där ursprungligen. Det tegel som var kvar sedan domkyrkan byggdes revs ut och ersattes med maskinslaget tegel som var en nymodighet vid den tiden, det hade dock en helt annan strucktur och färg än det ursprungliga teglet hade.

Han satte också in de torn som syns idag, de var inspirerade av tornen från flera franska domkyrkor och gjorde att kyrkan var lika hög som den var lång med 118.7 meter. De franska domkyrkorna var också inspirationen för många av hans förändringar vilka blev hårt kritiserade för att de inte behöll den ursprungliga stilen.

1931 gjordes ett undantag från regeln att begravningar inte skulle ske inne i domkyrkan, nämligen då Nathan Söderblom begravdes i kyrkan. Nathan Söderblom var ärkebiskop och hade tidigare fått nobels fredspris.

Också från 1930-talet hölls diskussioner om kyrkans stil och stillistiska helhet, då Zetterbergs restauration inte var populär med antikvarier och arkitekter. dessutom hade flera av de förändringar som Zetterberg hade gjort, antingen tagits bort, som de cementdetaljer han hade låtit göra, eller ändrats.

Det var först på början av 1970-talet som den nya restaureringen påbörjades utav arkitekten Åke Porne. Han fick i uppdrag att få tillbaka den ”förzettervallska” tegelgotiken, fast mer enkelt och stabilt. Dock fanns det motstånd från vissa uppsalabor, då de vart känslomässigt fästa vid domkyrkans utseende, vilket gjorde att bygget avslutades med att kyrkan fick grundliga reparationer, men fick behålla det mesta av sin form.

1989 så besöktes domkyrkan utav påve Johannes Paulus II, det var första gången en påve besökte Sverige.

Nutid

Idag besöks domkyrkan utav en halv miljon turister per år, och ytterligare hundra tusen personer besöker kyrkan för gudstjänster och konserter.

Domkyrkans skattkammare är öppen under några timmar varje dag, den innehåller svärd, smycken och klädesplagg som användes förr i tiden. Det kostar 40 kronor att få gå in i skattkammaren.

Om man vill ha en guidad tur för grupper, så finns det att boka för 400 kronor.